Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 35.djvu/77

— 73 — re, Qät i ^ät eftertrampa. Jag är nemligen öfver- tygad, att hvart och ett språk har, likasom sia egen särskilda art^ så äfven sin egen olika väg till fullkomligheten och sina bestämda egenskaper för ett visst olika slag deraf. Det är på denna väg, om den följes, som det kan och skall blifva icke allenast jemförligt med andra, utan äfven till vissa delar öfverträffa dem. — Det kan blott nås genom uppmärksamhet på sitt eget språks lynne och fördelar, och genom en manligt fri utbildning deraf. Så har den engelska vitterheten blifvit en rival af den fransyska, och en rival, som i mer än ett afseende behållit företrädet." — Detta tal skrefs, som vi vete, för tre ^erdedels århundrade sedan, och vi våga tro, att hvarje vän af svenska vitterhetens och språkets sjclfständiga utveckling kan den dag som är underskrifva de här framstälda grunder. Man kunde fråga, hvar ett fullständigare, värdiga- re, i ett vackrare språk tolkadt vad mot den fran- ska litteraturens förherrskande inflytelse blifvit af- gifvet. När detta yttrades, var det både nytt och djerft; ingen bland det gustavianska tidehvarfvets store författare hade ännu fört ett dylikt språk emot den allmänt herrskande smaken. Hvad han säger om svenskheten var deremot fullkomligt i öfverensstämmelse med den anda, som uttrycktes af Gustaf III vid Svenska Akademiens stiftelse, då