Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 4.djvu/109

— 105 —

Förstendömen, dem Sfortziska familjen hade innehaft, gjorde honom allraförst böjlig för Romerska Stolens afsigter, dem en älskad Gemål, Catharina Jagellonica, Dotter af Bona Sfortzia, vidare gynnade: härifran ett nytt hopp om Polska Kronan för Svenska KronPrinsen, grundadt på sannolika uträkningar, hvilka vid Konung Stephan Bathorys död snart gingo till verklighet. Polske Herrarne delade sig vid Konungavalet emellan Svenska och Österrikiska Prinsarne, Sigismund och Maximilian. Stora skäl tillstyrkte Sigismunds upphöjelse, hvilken också vann framgång. Polen befarade att Maximilians regering kunde inleda Riket i ett jemlikt öde med Ungern och Böhmen, som blifvit förvandlade till Arfskap under Österrikiska Huset; hvars missnöje öfver ett afslag skulle hållas tillbaka ifrån äfventyrliga utbrott, igenom Konung Johans sammanfogade styrka; Sveriges vänskap var af synnerlig vigt, så vida dess sjömakt kunde lemna kraftigt biträde; men förnämligast skulle Polen, igenom Sigismunds upplyftande på thronen, undkomma Svenska Konungahusets stora fordringar hos Polska Kronan, samt medföra för densamma trygg besittning af de länder, dem Sverige i Öster hade förvärfvat. Sigismund uppträdde såsom Polsk Konung, och Fadern ångrade innan kort, att han så lyckligt hade befordrat Prinsens och sin egen önskan. Konungarne öfverenskommo, efter några år, om ett möte i Revel, hvarifran Johan ville, utan allt omsvep,