Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 4.djvu/113

— 109 —

närvaro. Vid Augusti månads början öfverförde han till Lifland armén, eröfrade Dünamunde och belägrade staden Riga. Lithauiske Fältherren Chodkewicz såg stadens fara och ställde sig med 4500 man i dess grannskap, förstärktes ifrån Curland och Lithauen samt gick till Yxkull, på 3 mils afstånd från Konung Carls läger, för att i nödfall undsätta staden emot en fiende, den han i fältet ej vågade bjuda spetsen. Konungen besvärad af denna bevakning, beslöt att upphäfva belägringen, medan han fördref Chodkewicz, och gick med armén till Kerkholm: ett slott helt nära intill Yxkull. Polska hären, anförd af Fältherren, var uppställd längs efter Dünaströmmen, den Svenska på öppna fältet anförd af Konungen, hvars grofva artilleri hade intagit höjderna. Ifrån morgonen intill middagen förelupo lätta drabbningar, men då Chodkewicz såg sin nödvändiga förlust härvid, befallte han sitt fotfolk att företaga en förställd flykt, igenom hvilken han förledde Svenska hären att lemna sina fördelar och utsätta sig för Polska väl öfvade cavalleriets rörelser. Under fyra timmar fortfor slaget med omvexlande lycka, då vårt folk förlorade sina Anförare, Hertig Fredrik af Lüneburg och Fältmarskalken Anders Lennartsson, en Faderbroder till den store Fältherren Lennart Torstenson. Med dem försvann ordningen, med ordningen styrkan, och med styrkan modet på vår sida. Svenska hären led ett stort nederlag, och i flykten blef allt tillspillogifvit. Konungen, som synes hafva