Hvilken öfverlagd storhet i själen, som ingaf honom, att låta undersåtliga pligten ifrånkänna sig lifvet, för att skänka det såsom ett frivilligt offer! Så bildade troheten och ädelmodet begreppet hos Wreden: så förde begreppet honom till höjden af den hjeltebragd, som kullkastade ödets synbara dom emot hans Konungs lif; ett lif, som för Rikets välfärd, för Konungahuset, för sina förtjenster, var heligt för Sverige, och som skulle ännu en stund fortfara, för att, till alla throners ära, fullborda Gustaf Adolphs uppfostran.
Så högt vi önske, att Konung Carls faror aldrig må omgifva någon Svensk Konung, likaså tryggt vänta vi, att om en sådan olycka ännu någon gång skulle hota, Wredes trohet och hjeltemod då inrymde i hvart bröst, må leda hvar Svensk undersåte till hans ärefulla beslut att frälsa ett så dyrbart lif, och sjelf dö för sin Konung och sitt Fädernesland.
emoth fienden, effter dhet war ringhe folk, till att jäge een sådanne stoor myckenhet, men allenasth förgefves, — — — — — — —
