henne den tillfredsställelsen att tilldela någon af de täflande det utfästa priset. Redan tillförne har hon kungjort, att de mindre belöningarne icke kunna äga rum för ett Äreminne, enär, som det nu inträffar, ämnet åter framställes. Hon skulle nemligen derigenom betaga dem bland de täflande, som närmast uppnått hennes bifall, tillfälle att genom ökadt bemödande hin- na målet.
I Skaldekonsten hade Academien lemnat de täflande fritt val af ämne, med inskränkning till de allvarsamma; och derjemte uppgifvit till öfversättning valda ställen ur Virgilii Æneis, Ovidii Metamorphoser och Horatii Epistlar. Af 21 inkomna försök hafva 12 varit originala, och 9 öfversättningar. Intet bland dem har kunnnt belönas med Stora Priset, men åt tvenne har Academien med lika nöje som rättvisa tillagt den Andra Guldpenningen, och det först åt N:o 6, Öfversättning af Episoden i Virgilii Æneis, om Pallas begrafning och Evanders sorg, hvaraf valda ställen upplästes.
Efter läsningen yttrade Directören:
Författaren, först okänd, har, på skedd anmodan i Tidningarne, gifvit sig tillkänna, och är Kongl. Hof-Predikanten och Prosten Matthias Stenhammar: en underrättelse som för Academien varit så mycket angenämare, som hon igenkänt ett namn, hvilket hon förut belönt, älskat och både med saknad och aktning ihågkommer.
