Düben: Phedri Fabler af RiksRådet Grefve Erik Wrangel, och Virgilii Ekloger eller Herdeqväden af RiksRådet Friherre Gustaf Palmfelt[1]. De tvenne förras arbeten äro författade på Alexandrinsk vers, hvarken bättre eller sämre, än man i allmänhet gjorde dem ännu långt in i förra seklet; Eklogerna åter jemte några rader af Georgica, på Hexameter, med en bifogad Prosodi för detta Versslag, i likhet med Latinens, som visar, hvilka tvångslagar Författaren ålagt sig; tvångslagar, omöjlige att i vårt språk åtlyda, utan ordens stympning eller uttänjande, och som böra ursäkta försökets mindre lyckliga framgång. Utom andan och Musiken, som ej kunna öfversättas, framställer det väl i all naken trohet Originalets ungefärliga ordmening; men någon känsel på Virgilius låter ej upptäcka sig i dessa omelodiska och stundom något löjliga Vallare-qväden. Det märkvärdigaste of dessa öfversättningar är Författarnes upphöjda namn, som tillhöra antalet af dem, mot hvilka Svenska Litteraturen har förbindelser, antingen för en uppmuntrande frikostighet, eller för egna alltid nyttiga efterdömen. Då minnets rättvisa med tacksamhet nämner Skytte, Oxenstjerna, Gyllenhjelm, Magn. Gabr. De la Gardie, Lindschöld, Ehrensteen, hvilka hos oss antingen sjelfve utspridt eller
- ↑ Ehuru öfversättningen af Eklogerna är utgifven 1740, och således något in i Dalinska tiden, torde den likväl, för en större fullständighets skull ej olämpligen hafva funnit ett rum i denna Afhandling.
