synnerhet af det 17 Seklets. Det måste äfven göra att de större eller mindre Arbeten på Modersmålet, som gått till våra tider, röja en synbar
hjertans sorg sittia uthi mörckret och intet kunna see hvarken Solen lysa om dagen, eller Månan skijna om Natten. Sine omni vinculo cæcitas cæco carcer est. En blind man är uthan Bojor och band lijka som en fången man. Doch hafver han aldrig klagat eller under thetta sitt korss varit otoligh, uthan altijdh med hjertans ödmjukhet underkastat sigh Gudz behaglige willia. Gud hafver ock theremot förlänt och benådat honom medh een skarpare invärtes syyn, thet är, ett högt uplyst förstånd och Trones seende ögon på sin Frälsare Christum, therwid hafver han sig tröstat och sagdt med Propheten Micha: Om jag än sitter i mörckret, så är dock Herren mitt ljuus. Man kan medh godt fogh säga om honom thet, som förmäles om Didymo, then gamble och blinde Läraren uthi Alexandria: Omnia qui potuit cernere cœcus erat, Then som kunde see all ting han war blind. Hieronymus skrifver om honom at han hafver mädan han blind war dicterat härliga Commentarier öfver Propheterna Oseam och Zachariam. Thet samma hafver ock thenne Sahl. HofRåd gjordt, han hafwer uthi slijkt tilstånd låtit uthgå härliga skriffter öfwer Sweriges Lag, dess Historia och Illustration» — —
Spegel i en Predikan kallad Skuggan på Ahaz säijare, hållen öfver en förnäm Fru 1686, hvaraf en del af slutet eller Consolatio må anföras: «En stor tröst hafve 1:o Vi alle samtelige thermed vi kunne styrka oss emot dŏdsens swårhet, ty thet är Gud wår himmelske Fader som afmäter wår lifslängd och afskär thensamma när Han seer så nyttigt wara, så at thet är intet Lachesis som spinner wårt lefwerne, eller Atropos som afklipper thet, uthan Gud låter Menniskiorna dö och säger: kommer igen i
