segrar, emot den förenade Danska och Holländska sjömakten, förklarade likväl Grefve Wachtmeister sig hågad att blifva tjenstgörande vid Amiralitetet. Hans begäran upptogs af Konungen med välbehag och bifölls. Honom anförtroddes, att med skeppet Venus, såsom Second af Amiralskeppet, Stora Kronan, följa Örlogsflottan under RiksAmiralen Grefve Gustaf Otto Stenbocks öfverbefäl. Lyckan gynnade icke detta års sjöexpeditioner. Vindar och stormar höllo flottan i overksamhet emot fienden, och det borde räknas för henne såsom vinning, att på sena hösten uppnå Svenska hamnarne. Konungens missnöje öfver saknad framgång uteblef icke, men sträckte sig ej till Grefve Wachtmeister, som, efter återkomsten, nämdes till Vice Amiral, i hvilken egenskap han bevistade sjötåget följande året 1676 under RiksRådet, Friherre Lorents Creutz. Vidrigheter utmärkte också detsamma. Danske Amiralen lefvererade sjöslaget vid Falsterbo, och fyra dagar derefter, sedan han blifvit förstärkt med Holländska flottan, anförd af Amiral Tromp, skedde slaget under Öland; vid begge dessa tillfällen olyckligt för de Svenska, som med de öfverblifna skeppen måste söka hamn. Grefve Wachtmeisters personliga förhållande vid dessa slag var likväl så utmärkt af tapperhet, att han, utan fruktan af förevitelse reste till Konungen, för att berätta Örlogsflottans tillstånd; och Konungen kunde icke bättre bestyrka hvad han trodde om denna sak, än då han kort
Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 4.djvu/26
Den här sidan har korrekturlästs
— 22 —
