tvinga den, att göra språng till förädling i sinnesvärde, känsla och smak; sådana, med ett ord, som någon gång framblänkt hos andra Nationer och som Dalin hos oss. Men det är deremot också sant, att denna epok, räknad från Stjernhjelms död, innefattar föga mer än ett halft århundrade, och att den, efter hvad redan är visadt, ägt en mängd af Skribenter, som åtminstone försökt sig i flera slag af Vitterheten och ej alla misslyckats till samma grad. Kan hända skulle en noggrann undersökning i andra Länders äldre Litteratur upptäcka en ännu tyngre massa af oläsbart skräp, än den man finner hos Dalins föregångare, ehuru outtröttliga de också varit. Det är, när man söker ursprunget till Länders Vitterhet, som när man söker ursprunget till vissa större floder; man står förvånad öfver de svaga och obetydliga ådror, som ge dem sin första fart.
Men det är ej endast Författarnes förtjenster, större eller mindre, som utgöra historien af ett Lands Litteratur; det är äfven Allmänhetens lynne, att bemöta och skatta dem, hennes värma eller köld för litterära njutningar, som förtjena sin betraktelse. Om man finge dömma till Svenska Nationens fordna kärlek för Vitterhetens yrken från de taltika och starkt tillskurna lyckönsknings-betygelser, som åtfölja upplagorna af de gamla Poeternas Verk, så ha dessa nya Amfioner i Norden gjort samma underverk
