allenast Handtverkare och Timmermän, som skulle arbeta på flottans klargörande, utan ock större delen af sjöfolket. Följden blef, att Grefve Wachtmeister icke förr än i December månad kunde utgå, förandes då 25 Rangskepp jemte ett antal Fregatter, Brigantiner och Jakter, hvilka, utan allt förfång af Danska sjömakten, landsatte några Infanteri-regementen på Tysk botten och tillika beledsagade en mängd transportfartyg, lastade med proviant för tropparna i Pommern och på Rügen; äfvensom en förstärkning af Kronobergs regemente, ännu sednare på vintern och i sjelfva juldagarne, sjöledes inbragtes i Wismar.
Flottans rörelser följande åren voro belastade med samma svårigheter, som under de sist förflutna, ehuru pesten emedlertid hade upphört. Hvad skeppen borde hafva till sin utredning, saknades den tid det borde vara till hands. Det var nu som Grefve Stenbock med en armé skulle öfverföras till Pommerska vallen, samt njuta betäckning af Stora flottan, hvilken 19 Rangskepp stark ej kunde utlöpa ifrån Carlskrona, förr än i Augusti månad, då 7000 man lyckligen öfverkommo; likaså transportfartygen; ibland hvilka sednare likväl åtskilliga hade den olyckan att vid stranden blifva af några lätta fartyg, ifrån Danska flottan ur ett bakhåll, anfallne, samt dels tagne, dels uppbrände; hvarignom Grefve Stenbocks troppar råkade i saknad af sitt bagage och andra förnödenheter.
