åkalla härarnes Gud för en Konung, så helig för sitt folk genom spirans och hjertats rättigheter? Eviga Försyn, förskjut icke trohetens önskningar! Bevara Gustaf Adolf, Dess Hus och Fäderneslandet. Ännu har ej tiden hunnit läka det sår, som en slocknad förhoppning, vid grafven af ett älskadt föremål, gifvit åt hans hjerta; — förskona honom och oss från nya sorgeämnen. Haf hans dagar och vår sällhet inneslutne i Din fördolda omvårdnad. Låt farorna undvika honom, då hans mod ej kan fly för dem. Låt hjeltemodets ära förena sig med fridens välsignelser, och Svenska namnets och Svenska sällhetens Försvarare snart återfinnas i den lugna och fredliga krets, der dygderna och behagen, der älskvärda och lofvande Ättlingar, omgifne af ett troget och tacksamt Folk, bjuda honom en Konungs belöning, tillika med glädjen af en lycklig Make och Far!
Under dessa känslor för Sveriges fordna och närvarande Välgörare, går Academien att fullborda de skyldigheter henne åligga. — Academien gläder sig af sitt yrke. Hon känner hvad språkets odling verkar på den allmänna känslodaningen, hvad en väl riktad vitterhet kan uträtta till samfundslifvets ära, trefnad och ro. Hon saknar icke erfarenheten deraf i det förflutna, och hon fägnas af ett tröstande hopp för framtiden. När genom fortsatta omsorger språket
