118
dubbla förnöjelsen att segra såväl öfver hattarne som öfver adeln, emot hvilken deras bitterhet var uppstigen till den yppersta grad. Adelns ledamöter hade vid sådana omständigheter ej annat att göra än att efter fåfänga ordvexlingar höra beslutet af prester och borgare dem förestafvas.
Vid mitt inträde i utskottet igenkände jag med fasa bland ledamöterna 1765 års ansigten. De förnämste aktörer af denna ohyggliga riksdag[1] hade åter uppträdt på banan med retad ifver öfver det inbrott, de lidit i deras välde under mellanriksdagen 1768. Kronprinsen Gustafs åtgärd dervid var i friskt minne[2]. Han skulle som konung sättas ur stånd att våga dylika och ännu vådligare uppträden, hans makt inskränkas inom ännu trängre gränser, än den redan blifvit genom äldre författningar. Oviljan mot konungen underhölls med de kraftigaste medel af ryska hofvet, som för att behandla Sverige äfven som Polen var högst angeläget att betaga den unge konungen all möjlighet att återställa rikets sjelfständighet och undandraga sig ett främmande ok. Till vinnande af sitt ändamål hade det rådande partiet det lyckligaste tillfälle genom den nya konungaförsäkran, som åt utskottet var anförtrodt att författa och förelägga konungen, innan hyllningen kunde äga rum och kröningen honom tillåtas.
Som konungaförsäkran innehöll en förklaring eller tillläggning af regeringsformen och räknades af största vigt bland acta publica, så fordrades att samtliga stånden i dess beslutande skulle deltaga, i anseende hvartill deputerade af bondeståndet förordnades med säte och stämma i sekreta utskottet under afgörandet af detta granlaga ärende. Deliberationerna blefvo derigenom ännu mera bullersamma och vidlyftige och utdrogos från den ena månaden till den andra, utan att man kunde hoppas, det fostret ändtligen skulle framkomma i dagsljuset. Konungen förstod att derunder dölja sin otålighet, men allmänheten icke likaledes. Folk från alla landsorter voro samlade för att bevista kröningen, hvartill ännu ingen dager kunde skönjas. Allmänna missnöjet öfver det rådande partiet utbrast utan skonsamhet.
- ↑ Genom mössornas finansiella åtgärder vid 1765 års riksdag hade Gyllenborgs svärfader förlorat sin förmögenhet. På ett föregående ställe i sin sjelfbiografi svänger G. sitt gissel mot de ledande männen vid denna riksdag.
- ↑ Då konungen på kronprinsens tillskyndan genom att nedlägga sin myndighet tvang rådet att mot dess vilja sammankalla ständerna.
