122
efter behag. Äfven Stockholm var öfverlemnadt åt deras välde. Icke allenast folket från landsorterna, som bevistat kröningen, var bortrest, utan ock större delen af riddarhusets ledamöter af båda partierna, som öfvergåfvo fältet, större delen af ledsnad, någre de klokaste hufvuden för att icke öfvervara en förutsedd oundviklig revolution, den de hvarken voro hågade att befrämja eller funno sig i tillstånd att afböja.
Jag var bland de förste, som åtföljde den allmänna utvandringen. Förqväfd af de obehagligaste dunster i sekreta utskottet, var jag förlägen att andas en frisk luft. Jag reste till det älskade Skenäs[1], der jag efter några dagars vistande öfverlemnade hustru och barn i min goda systers vård, föranlåten att åter begifva mig till riksdagen, icke af hopp att vara vittne till någon lycklig brytning i de allmänna ärenderna, men för bevakandet af en enskildt angelägenhet. Min svärfar hade den varande riksdagen itererat sin ansökning om ersättning för sitt lidande under 65 års riksmöte. En partilöpare hade åtagit sig att genomdrifva saken under skriftlig förbindelse af halfva summan, som kunde utpressas. Oaktadt dessa skamlösa vilkor måste jag förnimma, att den egennyttige fullmäktigen ej förmått att det ringaste uträtta. Det var ej i naturen af då varande jernregering att bevisa någon rättvisa än mindre att röras af medlidande. Äran deraf var förbehållen åt en mensklig regering, som under rikets mest förtviflade tillstånd ändtligen till allmän och enskild förnöjelse uppdagades.
Nattmössorna hade de förflutna veckorna tillbragt oroliga dagar och sömnlösa nätter. Konungen hade i spetsen för sitt lifgarde marscherat ut på Ladugårdsgärdet, der han bevistade de vanliga militäriska öfningarna. Soldatens tillgifvenhet för konungen kunde ej dragas i tvifvelsmål. Han syntes i tillstånd att med väpnad hand nedergöra sina motståndare. Nödiga försvarsmedel voro påtänkta, som varit fåfänga, om icke konungen velat förbida en eklatantare hämd. Gnistorna af revolution skulle spridas från båda rikets landsändar, förrän den i hufvudstaden uppblossade. Emellertid och intill dess planen hunnit verkställas, rådde derom den djupaste okunnighet. Icke den ringaste anledning till något våldsamt företag kunde spörjas. Konungen återkom till staden. Manskapet skingrades, och nattmössorna andades. De ansågo
- ↑ Ett gods i Södermanland, tillhörigt den Gyllenborgska slägten.
