röjdes i deras mörka uppsyn. En ledamot af borgareståndet, den bekante Lundblad, borgmästare i Sigtuna, begärde att underrättas, hvad anstalter blifvit vidtagna mot någon våldsam åtgärd mot ständerna, den man hade all anledning att frukta. Kammarherrn baron Essen försäkrade ledamöterna, att något sådant våldsamt företag ej var att befara, att rådet deremot tagit de kraftigaste anstalter, och att de vakthafvande vid slottet voro anmodade att hindra det minsta försök, som dertill kunde vågas. En sådan försäkran af en den klokaste och mest upplyste bland ledamöterna var oförmodad att höra. Jag ansåg revolutionen såsom förekommen och fruktade deraf de svåraste följder. Men säkrare upplysningar meddelades åt utskottet efter en kort stund. Man underrättades, att både officerare och manskap af lifgardet svurit konungen trohet och åtföljt honom till artillerigården. Jag väntade, att utskottet skulle åtminstone förblifva samladt, till dess utgången af revolutionen blifvit spord, och att det i sista stunden af sin varelse skulle visa någon behjertenhet, men det borde ej förväntas af dessa låga själar, som ifrån det högsta öfvermod nedföllo på en gång intill den föraktligaste feghet. Utan betänkande, utan att ett ord framstammades, rusade samtelige till dörren och skingrades, en hvar på sitt håll, der de snarare hade att frukta någon våldsam medfart, än om de hållit sig tillsammans.
Jag visade mig ej heller hjelte och behöfde det icke. Hvarken var jag militär eller bland de högre embetsmän, skyldige att sig hos konungen inställa. Min brådska att honom uppvakta hade haft utseende af fjesk, som ej var mig anständigt. Efter lättad riksbörda förfogade jag mig med snara steg till slottet för att inhemta de första underrättelserna om konungens framgång och äfven för att undvika ett fruktadt oväsende, vanligt vid revolutioner, och hvilket af de förtviflade nattmössorna möjligen skulle kunna uppväckas. Jag var knappt inkommen i slottshvalfvet, förrän portarne tillstängdes och kedjorna fastades kring slottet. Det var ej mera tillåtet eller möjligt hvarken att sig derstädes intränga eller derifrån utgå. Jag tillika med någre andre, som tidigt inlupit i denna hamn, blefvo der instängde. En talrik vakt uppfylde slottshvalfvet under general Ehrenkrooks befäl, som, midt i kretsen sittande vid ett bord, utdelade med ett dånande ljud sina bud till höger och venster och med vakande ögon bibehöll den strängaste ordning. Reträtt
