126
var ej att försöka. För min del var jag ej derom angelägen. Jag hade inom slottet tillgång på det bästa sällskap jag kunde önska, hos min gamle vän Bailon, en vitter schweizare och af det behagligaste umgänge. Han hade för detta varit lektör hos drottning Lovisa och var nu mera till sällskap hos konungen antagen, hvars utmärkta förtroende han vunnit genom sitt redliga förhållande och uppriktiga nit för dess ära. Ständiga bud från konungen, som till slottet ankommo, infunno sig tillika hos Bailon och meddelade honom de hugneligaste underrättelser om revolutionens stundeliga framgång. Under vår gemensamma förnöjelse hade vi nu tillräckligt ämne till det gladaste samtal och reflektioner så väl öfver den flutna tiden som det tidehvarf, som uppdagades. Utan att deltaga i krigståget delade vi nöjet af segern och förbidade med otålighet konungens ankomst.
Ett fröjdeskri, som återskallade från norra delen af staden, gaf oss tillkänna konungens antågande. Vi skyndade oss ner att jemte de andra närvarande i slottshvalfvet emottaga konungen och honom lyckönska. Min långa väntan från klockan tio om morgonen uppfyldes ändtligen klockan fem om eftermiddagen. Kedjorna för slottet föllo till jorden. Öppnade portar tillstadde mig en åsyn, förtjent att tecknas. I spetsen för en lysande kavalkad af vakthafvande officerare, regementschefer och andra frivillige ryttare såg jag konungen och såg konungen och folket allena, som i ett oräkneligt antal omringade honom obehindradt på alla sidor, uppfylde hela den yttre borggården, der vaktparaden uppstäldes, och åtföljde honom under ett fortsatt fröjdeljud till ingången af slottet, der konungen nedsteg från hästen och förunnade oss närvarande af civilståndet den vänligaste helsning. Men två öfverstar, som uraktlåtit att infinna sig, hade ej att hugna sig af ett lika bemötande. Han frågade med en allvarsam uppsyn, hvar de hållit sig osynlige hela dagen, och lemnade dem nedslagne och bestörte.
Anledning till anmärkningar felades icke under hela loppet af denna dag. Revolutionens olika verkan i anseende till stridiga tänkesätt kunde ej undgå att iakttagas och var äfven synbar i det diplomatiska sambandet. De främmande sändebuden hade samtligen blifvit uppkallade till slottet under sken att fredas för våldsamheter af de skockade folkhoparne, men egentligen att i den allmänna oron afhålla dem från allt obehörigt och vådligt deltagande. Efter ett kort
