220
Ädle vän! min tanke flyter,
Och mitt hjerta klappar ömt:
Utom dig ett ämne tryter,
Der mitt bröst kan blifva tömdt.
Tusen bilder, som förtjusa,
Ur mitt samtal ville rusa,
Tusen sätt att göra godt;
Låt oss våra pund förena:
Himlen mig förlänt att mena,
När du kraft att göra fått.
Se, den brunn af evig lycka
Sjelf en gång måst bryta ut;
Lät hans svall oss hädanrycka
Och hans art bli vårt beslut.
Allt hvad sig kring oss kan röra
Ville vi lycksaligt göra,
Om det stod i vårt behag;
Men så görom hvad vi kunna;
Ödet tör dertill oss unna
Kanske blott en enda dag.
Skaldebref
till en ung herre, vid dess inträde i verlden[1].
I.
Min grefve, som i dag går in i femton år!
Ert lif mig ämne nog till vida tankar gifver:
Jag eder blomstring ser, er lefnads glada vår;
O, att mot blommans hopp er framtids mognad blifver!
- ↑ Till grefve Joh. Gabr. Oxenstjerna, den sedermera frejdade skalden.
