234
Rothman och rektor Lannærus, att de ej skulle yttra hans lust för föräldrarne, hvilka aldrig kunde föreställa sig annat, än han skulle bli teolog, aldrig besinnande, att deras egen åtgärd lagt grunden hos honom till botaniken. Carl gick i skolan, läsande sina lexor, ej för annat än blott sken och att slippa hugg samt se sina kamrater gå ifrån sig i klasserna. En af de största svårigheterna blef för Carl att våga upptäcka sitt utvalda vitæ genus för föräldrarne. För modren vågade han det platt intet. Ändtligen hände ett behagligt tillfälle för honom: några goda vänner kommo till Stenbrohult. Fadren tager dem med sig i trädgården, de sätta sig kring ett litet bord, der, på dertill gjorda säten, de talas vid, under det några glas öl utdruckos. Under diskuterandet säger far: ja, det sker alltid, det man har lust för, det har man lycka till. Carl, som alltid var med, när någon gick i trädgården, tager dessa ord ad notam. När herrskapet var bortrest, och fadren gick till omtalta bord, går Carl äfven till honom och frågade om det ägde grund, som käre far sade, när herrskapet var här? Far, som alltid var af gladt sinne och skämtsam, frågade hvad det vore han sagt? Men Carl ville ha positivt svar. Då säger Carl fadrens ord. Far svarar, att det alldeles hade sin riktighet, såvida lusten faller på det som är godt, lade han till. Derpå säger Carl : ja min far, så bed mig aldrig om att bli prest; ty det har jag slätt ingen lust för. Aj, detta var ett dunderslag för en far, som alltid hyst så stor kärlek för sin Carl. Han förmådde näppeligen tala; men ändtligen häpen och bestört frågar han, hvad han då ville bli? Jo, säger Carl, jag vill slå mig till medicin och botanik. Far svarar: du vet dina föräldrars fattiga vilkor, och att det studium du vill utvälja är mycket kostsamt. Carl tar far på orden och säger: äga de orden grund, som min far sagt, så förser väl Gud offret; får jag så lycka, som jag har lust, så fattas ej utvägar för mig. Far svarar med tårfulla ögon och bedröfvadt sinne: så gifve dig Gud lycka. Jag skall ej tvinga dig till det du ej har lust. Far ser efter Carls böcker, så vore de förvandlade från teologiska till medicin och botanik. Far vågade på 1 år ej upptäcka för sin egen så kära hustru, att Carl var medicus; ty det hade oroat henne mer — om det mer kunnat oroa henne — än om han changerat religionen. Mor får detta omsider med grämelse veta: hade när fått slag. Hennes enda tröst, att hon hade ändå
