Sida:Svenska Parnassen band 2.djvu/267

Den här sidan har korrekturlästs
259

detta lifvet som en orimlighet, hvarom man inom sig sjelf bör finna den starkaste öfvertygelse.

Paris var det ställe hofintendenten Tessin, som konungen redan gifvit fullmakt på denna beställningen, hade utsett som den bästa högskola för sitt föreskrifna ämne. En stad, som innefattar likasom en liten verld, der man, uti mindre krets, får tillfälle att beskåda med ett ögonkast all slags blandning, höghet och nedrighet, prakt och uselhet, vetenskaper, konster och idoghet bredvid okunnighet, fåfänga och och lätja: stora dygder eller liknelser dertill, stora laster, som ofta under annan skepelse berga sig, smyga sig in allestädes med så mycken konst och behändighet, att lagen svårligen dem kan igenkänna. Föreställom oss, M. H., hvad förvirring dessa stridiga böjelser hos ett hett och lifligt folk skulle åstadkomma, om styrelse vore borta, om uppsigt, om myndighet? Och när vi dock se, att denna ihoprörda vanskapliga blandning äger bestånd, sammanstämning, ordning; gifver lif, säkerhet, nöjen; friskar upp snillen af allehanda slag; väcker vetenskaper och oändligt ombyte af konster, så bör man uti allt detta erkänna, att menniskan aldrig gör dråpligare ting, än då hon söker följa sin store skapares regeringslagar öfver denna verlden, som, lemnad åt sin egen tröghet, uti kaos och förvirring förfalla skulle; men Guds ande sväfvar, och naturen qvicknar till en herrlighet.

Ett medelmåttigt snille, M. H., hade omöjligen fattat det hela af allt det som rörer polis och det fina sammanhang af så skiljaktiga delar, af deras intryck den ena på den andra och af de gränser hvar och en af dem tillhörde, så framt alltsammans skulle hållas uti stadig jemnvigt. Men grefve Tessin, med sin lätthet att begripa och sin gåfva att sammanbinda, såg ifrån sin höjd hvad som var att se, de förbättringar, som voro gjorda och som ännu tarfvades, samt i huru stor mån tillämpningen deraf kunde i hans fädernesland verkställas, mindre folkrikt än Frankrike, och torde hända ännu fäsladt vid åldriga vanor. Att se och lära, dertill fordras vetgirighet och minne. Att väl använda hvad man sett och lärt, dertill behöfves en djup eftertanke och stora urskilningsgåfvor.

Men, M. H., hvad är det som nu händer i norden, som drager allas ögon, allas uppmärksamhet dit, och som möter grefve Tessin vid hans återkomst inom riket? Ett igenom långvarigt krig utmattadt och igenom olyckor stympadt land,