Sida:Svenska Parnassen band 2.djvu/295

Den här sidan har korrekturlästs

Ur »En gammal Mans bref till en ung Prins».
I.

Min nådige Herre!

Ingenting kan vara naturligare än att emottaga Prinsars och Furstars bref med vördnad och åtrå. Vördnad tillhörer dem, hvilkas lycka födelsen stadgat, och åtrå upptänder dem, hvilkas lycka ännu på tid och tillfälle beror, Men jag, som är en oöfvad hofman och en filosof utan ärelystnad, jag har undfått Eders Kongl. Höghets nådige skrifvelse med innerlig fröjderörelse, endast derföre att den kommer af en älskvärd furstes dyra hand, och hvars första omsorg är att blifva en rättskaffens menniska i uppodlande af alla de dygder, som menniskoslägtet mest hedra. En dryg men sannfärdig hemlighet är den, att olyckligtvis många furstar finnas, som i brist af dessa dygder ej kunna räknas bland förnuftiga menniskor.

Det fägnar mig dock ej ringa att förnimma, det min nådige herre finner nöje uti att låta förtälja sig de lysande efterdömen, som i de äldre tiders historia äro förvarade; men jag är ej desto mindre försäkrad, att i fall tiden hade dessa efterdömen utplånat, så skulle Eders Kongl. Höghet under eget lopp hafva dem åt efterverlden lemnat, så att forna tidehvarf ej äga annan förmånsrätt än den som deras ålder tillhörer. Så mycket bättre för våra dagar: vi älska eder desto mera, och edert välde öfver våra hjertan skall ej vara mindre varaktigt. — Svag är den kedja, som fruktan smider, men starka äro de band, som vänskap och kärlek knyta.

Jag är vorden underrättad om några af Eders Kongl. Höghet fälda omdömen. De äro fullkomligt väl grundade och märkta med den stämpel, på hvilken Eders Kongl. Höghets qvicka och tidiga förstånd igenkännes. Eders Kongl. Höghet tillstädje mig att jemväl föreställa min nådige herre en fråga, nemligen hvilkendera förtjenar bäst en hög herres ynnest, antingen den som smickrar hans böjelser, eller den som endast berömmer hvad hos honom berömvärdt finnes? Sporde man min tanke, så skulle jag svara, att Alexander den store upplöst frågan, då han förklarade sig hedra Crater och älska Hephestion; ty, tillade han, den förre är konungens och den senare Alexanders vän.