Ibland så många lefnadssätt
Den ena väljer väl och rätt,
En annan åter illa.
En främjar nytta, dygd och frid,
En kan sin hela lefnadstid
På syndig möda spilla.
Ju större mål jag syftar till,
Ju mera godt jag alstra vill,
Och mer jag gagnar verlden;
Ju högre är också mitt kall,
Min heder derpå grundas skall
Och ej på lösa flärden.
Den sig i hofvets trappor ger,
Om han ej faller plötsligt ner
Och bryter sig i fallet;
I fruktan, afund, hat och flärd
Han lefver fram en oviss verld
För svåra hederskallet.
Den sig på böljan våga tör,
Sin död i egen famn han för,
I hopp att lifvet nära.
I faror all hans lycka står
Och frukten sällan äta får
I fosterlandet kära.
Den sig med pennan skaffar bröd,
Han går väl ej till sjelfmant död,
Men tärs af ständig möda.
Han trälar för en ringa vinst
Och ser, att den som vägde minst
Tog ofta bort hans föda.
Den sig med handel nära skall
Så ofta, till sitt eget fall,
På andras vinst arbetar.
En liten slump, en enda nit,
En missgjord räkning på kredit
Den goda lyckan retar.
Sida:Svenska Parnassen band 2.djvu/31
Den här sidan har korrekturlästs
23
