304
komediförfattarne. Äfven om en viss frändskap med Holberg kan spåras i hans författarskap, så är det dock hufvudsakligast Molière, som föresväfvät författaren såsom mönster. Den senares inflytande är kanske märkbarast i det stycke af Modée, som i likhet med Molières »L’avare» behandlar girigheten, nemligen »Håkan Smulgråt». Holberg deremot har tydligen haft inverkan på »Dårhuset», som är svagt komponeradt och egentligen blott består af en mängd smärre scener utan närmare sammanhang. »Fru Rangsjuk» torde få anses som det bästa af de tre styckena. Något främmande inflytande kan här knappt uppvisas, men särskildt i fråga om upplösningen erinrar detta lustspel både om Molières »Le bourgeois gentilhomme» och Holbergs »Den honette Ambition». — Innehållet är följande: Fru Märta Rangsjuk har öfvertalat sin man, herr Jesper Mes, att lemna landtlifvet och bosätta sig i hufvudstaden, der han, likaledes på hennes enträgna uppmaningar, sökt och erhållit en »karakter». Men för att kunna föra stat efter sitt stånd har han måst pantsätta sina gårdar och får det snart allt bekymmersammare i ekonomiskt afseende, hvilket emellertid ej hindrar frun att begära och mannen att bevilja inköp af allt flera lyxartiklar. En bjert kontrast mot de fåfänga föräldrarne bildar den förståndiga och flärdfria dottern Lovisa, som bestämdt motsätter sig deras plan att gifta bort henne med den ruinerade sprätten grefve Valentin. Hon vill icke hafva någon annan än den oadlige och »okarakteriserade», men förmögne Leopold, som också friar till henne. Utsigterna för deras förening äro mycket mörka, till dess Leopold i skepnad af en stormogolsk riksskattmästare vinner föräldrarnes samtycke till giftermålet. Nu inträffar underrättelse, att Jesper är ruinerad. Den förklädde Leopold erbjuder sig att ordna hans affärer, men på det vilkor att Jesper återvänder till sin gård och blir jordbrukare som förr. Härpå går mannen gerna in, men frun motvilligt och först sedan hon försäkrat sig om, att hennes man får behålla »karakteren». Nu, när de ej mera kunna ångra sig, röjer Leopold hvem han är. Drängen Truls, som blifvit upphöjd till bokhållare och varit mycket grötmyndig i denna sin värdighet, har till slut fått nog af ståten och håller sig nu ej för god att taga pigan Malena till hustru, som undergått en liknande förvandling. R. A.
