308
FÖRSTA AKTEN.
Första inträdet.
Teatern föreställer Grefve Hurtigs logemente.
Grefve Hurtig, Baron Stadig.
(Grefve Hurtig går allena på teatern upp och ner, sprätter med benen, ajusterar och ser sig på alla kanter, hvisslar och sjunger om hvarandra.)
Baron Stadig. Det är mig kärt att en gång träffa er, kusin. Man har sagt mig, att I redan i några veckor varit här i Stockholm, och likväl har I ej låtit mig veta er ankomst. Glömmer man så sina vänner?
(Grefve Hurtig går ännu af och an och sjunger.)
Baron Stadig. Grefve Hurtig, grefve Hurtig, så lustig, och ändå på nykter mage!
Grefve Hurtig. Ah parbleu! mon cousin! (Springer och famntar honom rätt hårdt.) A la mode de Paris, ma foi.
Baron Stadig. Sakta, sakta, grefve! Vi famntas och kyssas inte så häftigt här i Sverige som i Frankrike; men vi mena’t likväl mycket uppriktigare. Ja, jag skall be er, min kära kusin, att, när en annan gång Ni gör mig den äran att helsa på mig, det må ej tillika komma er i hufvudet att vilja alldeles krysta anden ur mig och att pudra ut synen på en, à la mode de Paris, ma foi.
Grefve Hurtig. Je vous demande pardon, mon cousin, je ne vous ai pas vu.
Baron Stadig. Tala svenska, grefve Hurtig.
Grefve Hurtig. Jag hoppas, min kusin har inte redan glömt sin fransyska, som han lärde i Paris.
Baron Stadig. I vet, kusin, att jag var alltför kort tid i Paris att kunna lära något der; dessutan hade jag lärt så mycket af fransyskan och af andra främmande språk, som jag behöfde, förrän jag reste ut. Men jag brukar dem alla, som min kappa, endast i nödfall; mitt modersmål har alltid företrädet hos mig.
