Junker Torbjörn, (Ger honom ett sexstyfver-stycke.) Tag detta sexstyfver-stycket, du din gnäller! Men hör, du måste ge mej en pip tobak på köpet.
Bertil. Mycket gerna, nådige junker.
Andra inträdet[1].
Grefve Hurtig, Junker Torbjörn, Lars Lustig, Bertil.
Grefve Hurtig. (Kommer in och sjunger:)
|
Tircis, je ne veux point refuser |
Junker Torbjörn. (För sig sjelf.) Nog rosar du ditt matöl, kan tro. Jag vågar, du går inte med nykter mage, der du går du.
Grefve Hurtig. Pojke, hvar är din husbonde?
Bertil. Han är utgången, herr grefve.
Grefve Hurtig. Verte bleu, låter han göra en ölkrog af sitt kaffehus här, eller vill han, att gens de qualité sku gå hit till att lukta tobaksrök och att bära den ut med sig i deras kläder? Fy! Hör, pendard que tu es, säg åt din husbonde, att jag aldrig mer sätter min fot inom hans kaffehus på detta sättet, ma foi.
Bertil. Junkern här begärte att få röka en pip tobak, herr grefve. Grefve Hurtig. Junker mej hit, och junker mej dit! Den som vill röka tobak, så har han väl tid att gå och söla i ett annat rum. Ack, hur litet folket veta att lefva i detta landet!
Junker Torbjörn. (För sig sjelf.) Trå dej för ölsinne du har. Det lär inte vara af det bästa slaget, märker jag. Jag vill inte lägga mej i slänger med honom heller, fast han just inte ser så ut, som skulle han lura många. Nå si, hur han sprätter! (Lägger pipan ifrån sig på bordet och ser
- ↑ Baron Stadig (och öfriga gäster) måste före denna scens början tänkas hafva lemnat rummet.
