354
noga på grefve Hurtig, som emellertid går och hvisslar, men hastigt sätter sig vid bordet utmed Junker Torbjörn, som dervid stiger upp och ställer sig häpen.)
Grefve Hurtig. (Tar Junker hastigt i hand, rycker honom ned igen på bänken.) Asseyez vous, mon ami.
Junker Torbjörn. Hör Ni, om Ni vill ta folk i hand, så ta på ärlig svenska: jag förstår inte ert utländska språk, och inte vill jag förstå’et, det är mer det.
Grefve Hurtig. (Sätter handen under sitt kindben och beskådar Junker.) Har Ni rest, min vän?
Junker Torbjörn. Jag är hvarken er vän eller ovän, och ingendera vill jag vara. Junker Torbjörn heter jag; vill Ni tala med mej, så kalla mej så, hvar och icke, så kan Ni ha rätt så litet otaldt med mej, som jag har med er.
Grefve Hurtig. Låt så vara då, jag vill kalla er Junker; men säg: har Ni rest?
Junker Torbjörn. Ja, dit jag velat, och så mycket jag behöft; har I nu svar på er fråga?
Grefve Hurtig. Monsieur le Junkar, je vous apprendrai à vivre, ma foi.
Junker Torbjörn. Antingen tala, så jag förstår, eller farväl!
Grefve Hurtig. Ja, jag ska’ tala, så Ni ska’ förstå mej. Säg då: skäms Ni inte, junker, att gå så sluskut klädder, som Ni gör? Kom väss,[1] er rock var gjord i kung Orres tid. Fy, hvad för flottiga hår, orena lintyg, lapputa strumpor, tjocka, plumpa bondskor med remmar uti, storkragiga handskar, som Ni glaserat under näsan, en värja, som jag tror Ni brukar till stekspett, när Ni är hemma! Säg, junker: är allt detta en kläddrägt för en adelsman på köpet, som Ni är? Ni måste min sann resa ut till att lära både lefva och kläda er. Talar jag nu, så att Ni förstår?
Junker Torbjörn. Ja, nu talar I ren svenska, och nu förstår jag er. Och efter jag ändteligen ska’ göra er besked för mina kläder, så lät mej säja er, att min rock är gjord efter min kropp, och inte efter andras tokuta griller; att jag brukar honom, så länge han håller; att jag bär mina hår sådana, som de äro, utan att antingen mjöla dem fulla eller binda dem upp bakom öronen; att jag tar rent lintyg, när jag det behöfver, och inte för syns skull; att jag lappar mina slumpor och betalar min gäld; att jag brukar
- ↑ Vädas = slå vad.
