Sida:Svenska Parnassen band 2.djvu/364

Den här sidan har korrekturlästs

356

penningar? Men här förtär Ni era pengar med lust och ibland angenäma tidsfördrifver, operor, komedier, maskerader och baler.

Junker Torbjörn. Det lärer fuller vara allt mycket förnämt utländskt folk, som Ni nämnde der. Ja, jag känner på mej, att jag måste resa, och ändå i morgon.

Grefve Hurtig. Var inte så bråd på gröten heller, junker! Töfva litet, till dess jag får tid att undervisa er, huru Ni ska’ vara välkommen, hvar Ni ska’ gästa, hvad folk Ni ska’ söka att umgås med, hvad skräddare och skomakare Ni ska’ bruka, af hvad mästare Ni bör betjena er. När Ni vet detta förut, förstår Ni mig, så har Ni redan lärt, hvad andra måste med största besvär och tidspillan söka att göra sig kunnige om, sedan de kommit till Paris.

Junker Torbjörn. Det hjelper inte, säjer jag: resa vill jag, och resa måste jag, i morgon ändå på köpet, och ämnar inte stanna eller uppehålla mej någonstans, förrän jag kommer tillbaka till mitt söta och kära Stollebo. Der får jag klä’ mej, som jag vill, kamma mitt hår, som jag vill, spotta och snyta mej, som jag vill, och skratta, så mycket jag vill, åt alla era resor och all er hembragta artighet.

Grefve Hurtig. Så har du stått och gycklat med mig hela tiden, din plumpa bondlymmel! Det är din lycka, att du är adelsman, och att jag fördenskull inte törs röra dig på ett allmänt hus. Men gå strax ut härifrån, säger jag, eller ska’ jag fola[1] dig hädan, så du skall aldrig glömma mig!

Junker Torbjörn. Om jag inte redan, och förrän du kom hit in, hade mig ämnat bort, så skulle vi nappas om dörren begge. Men nu kan du gå och sprätta här helt allena, så mycket dej lyster: det ska’ vara dej gerna undt. Men när du blir nykter igen, så tänk likväl efter, att det vill mer än tu ord till, att visa en ärlig karl gå på dörren, och att slikt ovett kostat mången åtminstone ett blått öga. Farväl! (Går ut.)




  1. Fola = affärda, skicka.