hvarannan den rättvisan att tillstå, det vi i bravoure och sjömanskap voro lika, så att min avantage framför honom endast bestod i en några månader äldre schoutbynachtsfullmakt; men deremot hade han den förmon för mig, att hans förfäder många hundrade år gjort riket stora tjenster och klädt många blodiga skjortor; deras meriter tyckte jag att de borde komma er far till nytta, när han sjelf så berömmeligen trädde i deras fotspår, och derjemte skilnaden i våra förtjenster ej kunde sägas vara särdeles stor. Han hade sedan den olyckan, stackars man, att det högra benet blef honom afskjutet i samma sjöbatalj, uti hvilken min redlige vän gref Claes Hurtig blef slagen, hvaruppå han lemnade flottan, och så ifrån den ena tjensten till den andra blef omsider guvernör i Norrlanden, uti hvilken beställning han dog. I förlorade mycket, baron Stadig, igenom en sådan faders död; men så var I derjemte så lycklig, att I några år efter fick en styffar, den redlige generalmajor Gladlynt, uti hvilken jag tror att I inte saknade er goda far.
Baron Stadig. Åh nej, herr amiral, min köttsliga far hade aldrig kunnat visa mer kärlek och ömhet för mig eller taga mer omsorg om mig och min uppfostran än han; jag skall ock vörda hans döda mull, så länge jag lefver.
Amiral Enterfelt. Herr baron, förlåt en gammal gubbe, som hjertligen tager del i allt, hvad som er angår, om han är så frågvis och begär veta, hvad beställning som I bekläder. Er ålder, om jag gissar rätt, tyckes fordra, att I måste redan hafva valt någon viss lefvernesart.
Baron Stadig. Jag hoppas, mitt svar på er fråga, herr amiral, skall så gillas af er, som jag finner både fägnad och heder uti sjelfva frågan. Jag har i hela min ungdom med all flit sökt inhemta de kunskaper, som skulle göra mig skicklig antingen till en god soldat eller en skicklig statsman. I språken och exercitier gjorde jag ock de framsteg, att jag, utan sjelft beröm, kan säga mig uti dem vara färdig. Min hug lekte fuller strax på att taga till värjan; men som vårt långsamma krig några år förut tagit ända, och således liten apparence var till att lära stort eller att göra särdeles lycka i den metién, så beslöt jag på min styffars trogna råd att göra mina resor utomlands, besåg ock de förnämsta utrikes orter med den flit och aktsamhet, som jag trodde en gång skulle kunna göra mig desto skickligare till att tjena mitt fädernesland. Frankriket lemnade jag till sist,
