Sida:Svenska Parnassen band 2.djvu/403

Den här sidan har korrekturlästs
395

tjenst och dervid kostat på sig allt hvad de kunnat ärfva och förvärfva, utan att de ännu kunnat få något tillräckligt brödstycke. Det är väl sant, att det också kostat mig redan mycket, innan jag kunnat få denna tjensten, och att jag för den orsakens skull, som I väl vet, min vän, har måst sätta ut största delen af min fasta egendom på landet, på det jag måtte hafva penningar i händerna till de omkostningar, som vid detta tillfälle dels re’n äro gjorda, dels ock ännu komma att göras, innan vi kunna komma i sådant stånd, som karakteren fordrar. Men så hjelper det inte. Jag påminner mig, min vän, hvad jag så ofta hört er säga, att man ej måste göra allt för profiten och nyttan, utan att man ock måste se något på ens heder och anseende i verlden, och att den egendom, som man kan hafva, ligger liksom ofruktbar, om man inte använder den till att bringa sig och de sina så långt fram, som man kan. Ty när man en gång är död, så frågas just inte så mycket efter, hur stor egendom eller hur många penningar man haft, utan hvad embete man beklädt i riket, och derefter blir man sedan hedrad på sin döda mull.

Fru Rangsjuk. Min herre talar nu öfvermåttan förnuftigt, att jag ingenting vet att lägga mera dertill. Det är väl sant, att denna tjensten, som jag hört sägas, ej lär vara så indrägtig, som den är hederlig till. Men så torde väl ändå kanske finnas någon utväg att komma ut dervid, om eljest ordspråket är sant, att Amt bringt Kappan[1]. Och måste man i denna tid ej vara för samvetsgrann i sin tjenst, så framt man tänker att få det igen, som tjensten kostat, och att dessutom föra sig så upp, som ens vederlikar göra och ståndet fordrar.

Jesper. Jag finner mig i allt hvad I säger, min vän, och tackar er för edra goda och nyttiga påminnelser, hvarefter jag ock försäkrar att jag skall rätta mig, så ofta något vigtigt och angeläget i min tjenst förefaller.

Fru Rangsjuk. Jag tackar er, min herre, tillbaka för ert goda förtroende till mig. Nu återstår bara, att vi tala litet om vår nya stat och inrättning; och finner jag nödvändigt, att den åtminstone ej blir sämre än andra våra vederlikars. Jag har tänkt derpå och redan gjort anstalt om alltsammans. Först och främst kan väl nu hvarken jag

  1. Amt bringt Kappan, förvrängning af ett gammalt tyskt ordspråk: Amt gibt Kappen = Med ett embete följer tillfälle till biförtjenster.