Femte scenen.
Jesper, Truls.
Jesper. Ja, Truls, nu skall jag visa dig på åtskilliga ställen här i staden. Men låt se, att du bär dig beskedligt[1] åt. Först skall du gå bort till herr Esbjörn. Han bor på Vesterlånggatan inne i Sta’n.
Truls. Ja, jag får väl fråga mig före. Men hvad skall jag göra der?
Jesper. Du skall helsa ifrån frun och mig. Men det är sant: vet du väl, hur du skall säga, när du helsar ifrån frun och mig?
Truls. Hå, skulle jag inte veta det, då vore jag enfaldig! Jo, jag skall säga, att jag skall helsa ifrån herr Jesper Mes och hans fru.
Jesper. Nej, det var inte rätt. Nu skall jag säga dig, att du inte mer får kalla mig slätt och rätt Jesper Mes, som du förr gjort, utan du skall säga: herr öfverdiktatören Mes. För du skall veta, att jag nu, sen jag blifvit öfverdiktatör, är en annan man, än jag förr varit.
Truls. Nå, hvad hör jag! Är det möjligt, att en menniska kan så bli ombytt, att hon inte är densamma mer, som hon förr varit? På det sättet tjenar jag nu också en annan husbonde än förr?
Jesper. Ja visserligen. Förr tjente du hos Jesper Mes, men nu tjenar du hos herr öfverdiktatören Mes. Truls. Aldrig har jag hört maken! Men hvem är det då, om jag får lof att fråga, som har gjort herrn om till en annan menniska?
Jesper. Hvarför frågar du så derefter, Truls?
Truls. Jo, jag tycker så, att den som gjort’et har ändå inte gjort den saken så alldeles väl ifrån sig, och att han inte denna gången lär hafva velat bruka sin konst rätt till att göra om folk. Ty sanningen att säga, så kan jag inte finna någon ändring hos herrn, utan tycks mig, att han ännu är densamma Mesen, som han alltid förr varit.
Jesper. Nu talar du, Truls, rätt som en tok. Nog vet hvar man, att ingen menniska physice och till sin kropp kan
- ↑ Beskedlig = förståndig.
