Jag tycker ändå, att jag inte finner någon ändring på något sätt hos mig, utan att jag ända ännu är allt densamme Truls, som jag förr varit. Dock tror jag, så mycket jag kan begripa, att hela saken lär komma derpå an, hvad man sjelf tycker och inbillar sig om sig sjelf, och huru andra göra det om en. Derför skall jag nu bjuda till att inbilla mig allt hvad jag kan om mig och den nya herr bokhållaretjensten. Sedan får jag se,hvad verkan mina inbillningar kunna ha hos andra, och om de kunna komma dem att tro och inbilla sig om mig detsamma som jag sjelf. Men se der, hvar Malena kommer! Få nu se, om hon kan märka på mig, att jag är en herr bokhållare. Jag skall, bara för ro skull, ännu inte säga henne något derom. Men vasslapperdibus, se hur grann hon nu är! Hvad månn’ tro det har att betyda?
Andra scenen.
Malena, Truls.
Malena. Truls, har du inte sett något till mademoiselle Lovisa här? Hon sa’, att hon nu skulle möta mig på detta ställe.
Truls (för sig sjelf). Inte lär hon kunna märka på mig, att jag är någon herr bokhållare, för hon kallar mig slätt och rätt Truls och du som förr. (Till Malena.) Se, god dag, min kära Malena! När jag kommer in på något ställe, så plägar jag först helsa på folk, innan jag talar till någon. Så tycks mig, att du också bör göra.
Malena. Nej, hör på den ovettingen! Vet du inte hut, Truls, eller ser du inte, hvem du har för dig? Skäms du inte att kalla mig du och Malena? Det ser ut, liksom vi begge vore lika goda. Jo pytt ock! Och på det du härefter må veta att ge mig den respekt, som jag bör ha, så skall jag nu säga dig, att frun har gjort mig till jungfru, som du väl kan se på mig, om du vill lyfta dina korpluckor bättre upp.
Truls. Ja, jag må lyfta dem så högt upp, som jag vill, så har jag ändå ondt vid att se utanpå, om du är