406
jungfru eller inte. (För sig sjelf.) Nå, jag tror, att allt är upp- och nedvändt i vårt hus, och att rätt nu alla, som deri äro, äro nu helt andra menniskor, än de förr varit. (Till Malena.) Nå, må göra då, jungfru Malena, efter det ändtligen skall så vara. Men säg mig då om vår gamla kärlek, hur står till med den, och låt mig veta, om jungfrunamnet gjort någon ändring deri?
Malena. Åh hut, din lymmel! Hur understår du dig att tala till mig om någon kärlek? Och tycker du väl, att det är likt[1], att ett sådant fruntimmer, som jag nu är, kan vara falt för en sådan en gemen karl, som du nu är?
Truls (för sig sjelf). Vasslapperdibus, hvad kostar det nu inte på att tiga! Tänk om hon bara visste, att jag är en herr bokhållare, hon skulle snart ge köp[2]. Men jag måste vänta att låta henne veta’t, tills jag får mina herr bokhållarekläder på mig. Ty som jag nu märker, så måste väl de jemte inbillningarna hjelpas åt att göra mig till en fullkomlig herr bokhållare, om det eljest skall ta lag. (Till Malena.) Men är då jungfrun nu så alldeles förändrad, att hon helt och hållet glömt bort, det hon förr hållit af mig, och jag af henne tillbaka igen?
Malena. Vill du då inte hålla mun på dig, din gemena lymmel? Jag går bara och väntar på mademoiselle Lovisa, och ber dig, monsieur Truls, att du vill vara så god och lemna mig ensam.
Truls. Må göra då. (För sig sjelf.) Men tro mig säkert, att du skall ångra köpet, min goda jungfru, och att du nog skall få knekta[3], innan du får mig så långt igen, som jag varit. (Går bort.)
Tredje scenen.
Mademoiselle Lovisa, Leopold, Malena.
Mademoiselle Lovisa. Har du länge väntat här, Malena?
