422
skrifvaren:) Hör, skrifvare, sätt fram en stol åt mig, för jag är rätt trött.
Skrifvaren. Ja, höggunstige herr bokhållare, det skall bli bestäldt. (Går ut.)
Truls (kontinuerar i sina spekulationer, tills skrifvaren kommer igen, som då har bara en taburett med sig; se’n säger han:) Men vet du inte hut, skrifvare, och har du inte lärt så mycket i dina dagar, att du bör hedra din förman med en länstol? Fort! skaffa mig en sådan, för det faller mig för obeqvämt att sitta på någon annan. (Skrifvaren tager taburetten med sig ut igen. Då säger Truls:) Det kostar inte litet omak, innan man kan lära sådana ohyflade lymlar, huru de skola skicka sig bland folk. För så hade herr öfverdiktatören till mig för inte länge se’n. (I detsamma kommer skrifvaren in igen med en länstol, och se’n Truls satt sig ned derpå, säger han:) Nå se, nu var det ändtligen rätt! (Sedan han nägot suttit och snusat ett par gånger, säger han:) Hör, skrifvare, har du bestält hvad jag befalt dig?
Skrifvaren. Ja, hvad är det, som höggunstige herr bokhållaren har befalt mig?
Truls. Befalde jag dig inte att sätta hit en länstol åt mig?
Skrifvaren. Jo, höggunstige herr bokhållare, det har jag också gjort. Och herrn sitter nu på samma länstol, som jag burit in.
Truls (stiger upp och ser på stolen). Jaså, är detta en länstol, så är det väl. (Sätter sig igen.) När man har så många embetssysslor i hufvudet, så kan man omöjligen alltid komma sig så ihåg. (Till skrifvaren.) Ställ dig bakom min stol, din tölp, säger jag dig! Men har du också bestält om allt det andra, som jag befalt dig?
Skrifvaren. Hvad är det, som höggunstige herr bokhållaren menar? Jag mins inte rätt, hvad . . .
Truls. Skall du inte minnas, din bälghund? Jag skall lära dig, din skurk, att komma ihåg hvad jag säger! Vet, din lymmel, att jag är en herr bokhållare, och att mina ord böra ha mera intryck i din skalle, än att du skall strax glömma dem igen. (För sig sjelf.) Men att säga sanningen, så tror jag inte heller, att jag ännu befalt den stackarn något. (Till skrifvaren.) Har jag inte befalt dig att gå ut i staden och höra efter, hur folket mår?
Skrifvaren. Nej, höggunstige herr bokhållare, ännu inte.
