Sida:Svenska Parnassen band 2.djvu/431

Den här sidan har korrekturlästs
423

Truls. Nå, så befaller jag dig nu, att du skall strax göra’t.

Skrifvaren. Ja, det skall bli bestäldt, om höggunstige herr bokhållaren bara vill säga mig, hvart jag skall gå, och till hvem.

Truls. Nå, du måtte vara en rasande dum lymmel, som inte förstår dig så mycket på sådana höfligheter, som folk af kondition bruka sins emellan. Jag säger dig, att du skall gå gata uppföre och gata utföre öfver hela staden och gå in i alla hus, som du ser vara öppna. Der skall du helsa dem du råkar ifrån din höggunstige patron och gynnare, herr bokhållaren Truls, och fråga, huru de må. (Han besinnar sig litet, sedan säger han:) Ja, det är sant, jag påminner mig, att ännu ingen skickat hit till mig att fråga, huru jag mår, och när jag betänker saken rätt, så behöfver jag inte just först skicka till dem. (Till skrifvaren.) Derför blif man här och gå ännu inte derefter. Men har jag eljest inte betalt dig något?

Skrifvaren. Nej, höggunstige herr patron och bokhållare.

Truls. Nå, det var väl sagdt! Så befaller jag dig nu, att du kammar min peruk. Se der har du honom. (Truls stiger upp af stolen och ger honom peruken. Medan detta sker, säger)

Malena (till Ingeborg:) Kära min du, vet du, jag tycker, att denne kavaljern inte är någon annan än vår Truls. Eller hur, hvad menar du?

Ingeborg. Jag tror detsamma som du. Men hur tro det må vara fatt med honom, att han är nu så grann?

Malena. Inte vet jag. Men jag hör, att den skrifvaren, som han har med sig, kallar honom herr bokhållare. Kom väds, att herr öfverdiktatören gjort honom till sin bokhållare, för jag har hört sägas, att han ville ha en sådan betjent. Ja, hade jag det vetat i jåns, inte skulle jag så ha snäst honom, som . . .

Truls (till skrifvaren). Nå, har du inte snart kammat ut, din prackare? Eller hur länge skall detta vara?

Skrifvaren. Jo, höggunstige herr patron och gynnare, det skall strax bli bestäldt. (Derpå sätter Truls på sig peruken, och i detsamma blir han jungfrurna varse.)

Truls (för sig sjelf). Se der, hvar de två komma, som vår fru nyss har gjort till jungfrur. De äro temligen granna. Få nu se, hur Malena lär skicka sig emot mig, och om hon