424
känner mig igen. (Till Ingeborg.) Se god dag, jungfru Ingeborg, hennes tjenare.
Ingeborg. Hans tjenarinna, min herr bokhållare.
Malena. Jag har också den äran att vara herr bokhållarens tjenarinna.
Truls (låtsar ej höra hvad Malena säger; för sig sjelf). Ja ja, min goda Malena, du skall få betala laget. (Till Ingeborg.) hvad är det för ett fruntimmer, som jungfrun har med sig?
Ingeborg. Ser inte herr bokhållaren, att det är jungfru Malena? Jag tror, att herr bokhållaren hvarken vill känna igen henne eller höra, hvad hon säger.
Truls. Hon är nu en alltför förnäm jungfru för att vara känd af mig. Men det är sant, jag har nu några angelägna embetssysslor att förrätta. Jag måste gå min väg. Farväl, jungfru Ingeborg.
Ingeborg. Farväl, herr bokhållare. (Truls och skrifvaren gå ut.)
Malena. Tvi vare den ovettingen! Nå nå, lappri, det skadar inte. Det skall väl bli godt igen.
Tredje scenen.
Fru Rangsjuk, Mademoiselle Lovisa, Malena, Ingeborg.
Fru Rangsjuk. Hvad gören I här för godt, barn?
Malena. Ers nåd, vi stå bara och tala litet vid hvarann.
Fru Rangsjuk. Hur sade du, Malena lilla?
Malena. Jag sade, ers nåd, att vi bara tala litet vid hvarann, Ingeborg och jag.
Fru Rangsjuk. Säger du så med, Ingeborg?
Ingeborg. Ja, ers nåd, jag säger detsamma som Malena.
Fru Rangsjuk. Trå vare de begge flickorna, hur väl de se ut i sina nya kläder, och huru manerligt och beskedligt de veta att bära sig åt! Nu skall jag säga er, barn, att I skolen gå ut och lemna oss litet allena, för jag har något att tala med min dotter. (Ingeborg och Malena gå ut.)
