Sida:Svenska Parnassen band 2.djvu/442

Den här sidan har korrekturlästs

434

för sig kunde vara godt folk nog, men som inte voro af någon distinktion på något sätt, och dem jag derför i mitt sinne inte kunde hålla för annat än bara patrask och slödder, och som jag tror, så märkte väl grefvinnan en gång på mitt tal och min min, att jag inte stort tyckte om detta sällskapet.

Fru Rangsjuk. Hå, deri gjorde herr grefven rätt, att han lät förstå sitt missnöje deröfver! Jag vet inte, hur denna hjertans goda grefvinnan, som jag har en rätt stor vänskap för, kan gifva sådant folk utan distinktion lof att komma i sitt hus. Nej, tro mig säkert, att jag i den saken skall se mig bättre för. Och skall ingen få nosa hit, om jag inte något så när förut vet, under hvad nummer[1] han står.

Jesper. Ja, min vän, deri har I rätt, och jag är af samma mening som I, att hederligt och distingueradt folk aldrig bör encanaillera sig. Eller hur, min dotter? Hvad säger du härtill, och hvad har du för tanke om denna sak?

Mademoiselle Lovisa. Jag vet inte, om det kan komma mig till att döma uti en sak, som min far och mor och en grefve till på köpet redan hafva afgjort.

Jesper. Åh lappri! Säg, barn, hur du tycker. Låt mig höra’t.

Mademoiselle Lovisa. Efter min far befaller mig, så skall jag säga, det jag tycker så, att valet af sällskap ej alltid bör just grunda sig på karakter och rang, utan i synnerhet på hvars och ens personliga merit, så att, när man har tillfälle att välja folk att umgås och vara i sällskap med, det vare sig på kortare eller längre tid, så bör man välja dem, som äro förnuftiga och föra en beskedlig konduit, de må då vara, som min far och mor kalla dem, karakteriserade eller inte.

Fru Rangsjuk (till Jesper). Jag tänkte väl, att sådana absurditeter skulle komma fram, och undrar jag, min vän, att I ville fråga henne om en sak, som hon inte förstår sig på. (Till grefve Valentin.) Jag skall säga herr grefven, att när hon var barn, så hade vi en gammal läsvurm här i huset till att lära henne läsa och skrifva. Den der gubben moraliserade alltid mycket för henne, och hon höll så mycket af honom, att, som jag märker, inte allena hans principer ännu hänga qvar hos henne, utan jag tror ock, att om denne

  1. Neml. på Riddarhuset.