444
du inte vore rasande, för derför sitter du här, och om du inte strax gör, hvad jag befaller dig, så skall jag rätt nu visa dig annat. Hör du, din lymmel? (Han höter åt skrifvaren.)
Skrifvaren (blir illa vid och stiger upp). Käre, höggunstige herr bokhållare, blif inte onådig, utan hör mig bara och låt mig få tala ett ord.
Truls. Men är det inte alltför svårt, när man skall dras med sådana oförståndiga subalterner! Nå, låt höra då, hvad har du att säga?
Skrifvaren. Jo, höggunstige herr bokhållare, jag vill bara säga det, om jag får lof, att det kommer väl mig till att skrifva; men så lär det också komma höggunstige herr bokhållaren, såsom min högförnäme förman, till att säga mig, hvad jag skall skrifva. Ty eljest kan jag omöjligt veta’t.
Truls. Vet hut, din kanalje! Skall du understå dig all lära mig, hvad mig kommer till, och hvari min tjenst består? (För sig sjelf.) Jag tror ändå med allt det, att den prackaren har rätt. Ty när jag tänker efter, så kan han väl inte veta, hvartill penningarna äro utgifna, efter jag sjelf gifvit dem ut. (Till skrifvaren:) Nå, så sätt dig nu ned igen vid bordet och skrif, som jag befaller dig, men hör noga efter mina ord och låt mig inte säga en ting två gånger. För du skall veta, att jag ibland är något kort för hufvudet, och då råder jag inte för mig sjelf. (Skrifvaren sätter sig ned igen vid bordet. Truls är nu värre brydd och affairé än förr. För sig sjelf.) Det är likväl ett fasligt och terribelt hufvudbryderi, som en ärlig karl skall plågas med. (Till skrifvaren.) Nå, skrif nu, som jag säger. (Dikterar.) »Välvise och välaktade herr bokhållaren, min höggunstige gynnare och förman har befalt mig att skrifva.» (För sig sjelf.) Ja, hvad då? (Betänker sig litet.) Jo, jo, nu vet jag. Rätt nu skall det väl komma fram. (Till skrifvaren.) Låt höra, hvad du nu har skrifvit.
Skrifvaren (läser). »Välvise och välaktade herr bokhållaren, min . . .»
Truls. Vänta litet! Stryk ut väl på begge ställena och sätt hög i stället.
Skrifvaren (gör så och läser sedan). »Högvise och högaktade herr bokhållaren, min höggunstige gynnare och förmän har befalt mig att skrifva . . .»
Truls. Stryk ut skrifva och sätt i stället föra pennan.
Skrifvaren (gör så och läser). »Har befalt mig att föra pennan.»
