Sida:Svenska Parnassen band 2.djvu/457

Den här sidan har korrekturlästs
449

att räk-nas i-bland dem, som bö-ra he-ta mu-sa-rum at-que stu-di-o-rum (nu begynner Truls åter att somna in) fau-to-res, pro-mo-to-res, pa-tro-ni, mæ-ce-na-tes ac æ-sti-ma-to-res, ty för-mo-da vi ock bil-ligt, att hans och hen-nes hö-ga nåd, ic-ke min-dre nu, än det all-tid förr år-li-gen skett, lära quam gra-tio-sis-si-me i-håg-kom-ma oss med ett li-tet vi-a-ti-cum och gra-ti-a-le, då vi sko-la re-sa hem till vårt gym-na-si-um och li-te-ra-rum se-dem i-gen.

Andre djeknen. (Talar högt och fort, som förut. När han begynner, vaknar Truls åter upp, sträcker sig, gäspar och gnuggar sig i ögonen och vänder sig till honom, som förut.) Och till den ändan har nu hennes höga nåd igenom denna högtförnäma och dygdiga virginem, som der ännu närvarande står, förvist[1] oss begge ad illustrissimam dominationem vestram, förmodandes vi att af eders herrlighet blifva med något hulpne, såsom varande illustrissimæ dominationis vestræ clientes humillimi.

Truls. Nå, det måtte vara ett par rasande djeknar, som jag nu råkat ut för! Den ene talar så, att han kan söfva folk in, och när den andre satanas begynner att tala, så får ingen menniska sofva i fred. — Hör, gode vänner, jag tyckte, att jag hörde i jåns en af er sjunga fram ett ord, som hette magister, och om jag inte bedrar mig, så är er begäran sådan, att I ville ha något, på det I skall kunna hjelpa er fram till att bli magistrar, och jag finner, att det är onödigt, att I derför skall besvära ärligt folk. (Vänder sig till skrifvaren.) Skrif strax resolutionen för de här karlarne. (Dikterar.) Bokhålleriet kan sig med denna ansökningen icke befatta, efter medlen i kassan redan äro utgångna och förtärda till andra, nödigare behof.

Förste djeknen. Hög-gun-sti-ge herr bok-hål-la-re, vi bed-ja quam sub-mis-sis-si-me att . . .

Truls. Jag vill inte höra någon messa. Skrifvare, har du skrifvit färdigt hvad jag sagt dig, så läs upp’et.

Skrifvaren. Ja. (Läser upp resolutionen.)

Truls. Nå, det var rätt. Gif dem nu papperet och låt dem löpa. (Skrifvaren gör så. Djeknarne bocka sig djupt för Truls och gå, hvilket ock Ingeborg gör.)




  1. Förvisa = hänvisa.