Sida:Svenska Parnassen band 2.djvu/499

Den här sidan har korrekturlästs
491

Gick derpå ut, en ann’ kom in
Och för sitt hof agera’
Så fermt, att man dess stolta min
Och slughet admirera’.
 
Ja, hvart ett hof af Japhets land
Här hade en minister,
Som med helt mjuka kärleksband
Skull’ binda alla tvister;
Och hvar och en kom till förhör,
Så snart det honom borde,
Men ingen inför deras dörr
Okallad träda torde.

Här var en kejserlig och fransk,
Samt engelsk, preuss’k och rysker,
Här var en italiensk och spansk
Holländsk samt dansk och tysker,
Ja, jag kan sannerligen ej
Mig alla nu erinra,
Men alla syntes utaf mej
I guld och silfver glindra.

Jag stod hos gubben så långt bort,
Att jag ej kunde höra,
Hvad dessa herrar talte kort,
Ell’ det till sinnes föra;
Dock smög jag uti skuggan fram,
Så snart en tala börj’de,
Som sad’ sitt hof fått hjertekram
Af allt det Sinclair sörjde.

Och talt’en, liksom man förut
Skull’ trott det hofvet villa,
Att Sinclair på sitt lif fick slut
Och nödgades bli stilla.
Han ropa’ mycket om honneur,
Om ädelt, kristligt sinne,
Och att dess hof allt ärbart gör
För verldens friska minne.