Jag vill mig laga till gå opp,
Bli borta några dagar,
Och föra an min hjeltetropp,
Så att Europa brakar.
»Kom, Sinclair», sad’ han, »kom följ med,
Vi sku’, för ro skull, pröfva
Att bryta stål, som ruttet trä,
Och styfva kaxar söfva.»
Vår Sinclair genast färdig var,
Höll tropp med slika frågor;
Han tog en air, som modig karl,
Och dölj de sina plågor.
»Flinkt väsen», sad’ kung Carl, »skall bli,
Friskt, bussar uti Norden!
Båd’ sol och måne skall få si
Förändring uppå jorden.
Kom, Sinclair, låt oss här gå opp
Och genast slå till korum,
Och rida kring i fullt galopp
På Martis flinka forum.»
Den Elfte tog den Tolfte fatt,
Rätt som han skull’ marschera,
Och sad’: »Min son! vi ha god natt
Från verlden tag’t; än mera,
Om du nu skulle komma hän,
Vor’ ingen, som dig kände
I hela vida Sveriges län,
Ell’ tanken på dig sände.
För öfrigt drar vår måg, din bror
Och svåger, Fredrik store,
För allting omsorg, så jag tror,
Om du der sjelfver vore,
Så skull’ det vara alldel’s ett:
Du känner ock Ulrika,
Din syster, derför kom och sitt
Ej efter oro fika.
Sida:Svenska Parnassen band 2.djvu/501
Den här sidan har korrekturlästs
493
Svenska Parnassen II. 32
