Sida:Svenska Parnassen band 2.djvu/512

Den här sidan har korrekturlästs

504

Ta maten a bära
Te pullona kära,
Dä låti så väl
För bå junker å häl[1]
Bå te kropp å te själ.

Herrskape läser å sjunger å ber,
Dä märker väl jag,
Unge små Herrarne[2] lära ju mer
Hvar endaste dag.
Aldri ska höras
Nån orätt få göras,
Ell någon ska töras
Te peka säg fram
Å biu te någon skam,
Munser ell madam.

Herre Gud, signa di dygdiga två
För all ordning å tukt!
Himlen bevare de plantona små,
Deras herrliga frukt!
Så den må bli mogen,
Te dygd redebogen,
Rättrådig å trogen!
Ty då bli dä godt
Te få del i den lott,
Som jag ha nu fått.

Solen å månen å stjernona ge
Sin herrliga glans,
Djuren på markene nöje bete
Med lek uti dans.
Hela jolen hoppar,
Å mustiga droppar
Gör lustiga kroppar.
Flicka, qvick å ung,
Kan du bättre så sjung,
Jag är gammal å tung.




  1. Häle (dialekt-ord) = ung bonddräng.
  2. Kronprins Gustaf (III) och hertigarne Carl (XIII) och Fredrik Adolf.