och smälde så många det råka. Vagnen han var både guldgul E lita gullpisk uti sin hann och grön, ock slå hvem han råkar; kusken han var både fager ock hästar de springar skön, ock vangar de går, och det var roligt att åka. ock den lilla gossen satt däruppå, åkte hem till mamma ock pappa. 2. Bohuslän. E. S. Barnet det hade en gård, som var stor, lågande ljus i gemaken, fylda med präktiga stolar och bord, 1. speglarna sågs ej maken. Barnet hade en guldvagn så Pigor och drängar båd stora och små, grann, sadlade hästarna stampande stå, skulle just ut för att åka, spände två lam till ett svängande många pyttor på taken. spann, Skåne. Lilja, s. 16.
7. Det satt en fogel i päronaträ ock sjöng så vackra visor.
Det satt en fogel i päronaträ å sjöng så vackra visor: Kära mor, ge barna brö å lite stryk å rise! — Kära fogel, sjung inte så; barna bli nog snälla ändå: sjung en annan visa!
Tjäre fogel, säj inte så, gossen blir nog snäller ändå, lydier å befedlir. Östergötland, Kinda. östg. lmf.
Södermanland, Vingåker. E. S. Kråka sitter i päronträd,
Fogeln sitter i päraträt å fogger så vakkre viser: Söte mamma, je barna brö å lite smisk å riset. —
å sjunger så vackra visor: Vill inte lillen vara snäll, får han smaka riset. — Kära kråka, säg inte så, lillen är så snäll ändå: han slipper att smaka riset. Västmanland. E. S.
