Sida:Svenska barnvisor ock barnrim (1886).pdf/48

46V. 5

NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM.

då hörde jag det ringde och det lagt bortom fjelja; ringde i bjella där galar jöken, långt nol och öst under de höge där Väkser löken, bergsåsa. å där sjugger svalan, Via bad mej bia, där är godt att vara.. aspa bad mej inte hasta, Härjedalen. E. S. runna bad mej ränna, sälja bad mej välja, och björka lofve mej ris på ryggen te qväll. Trin tran gick jag vall Värmland. Borgström. på den långa mossen; tappa jag min skälleko ock min vallpåse. Gick jag upp på det högsta bärg, ropadejag: Guldstjärna! Satte jag mig på min russe låg Hon svarade mig i ett annat och russade mig så gerna. land: Tappa' jag bort min bjelleko, »Jag hörer dig så gärna!» som betar röda Gullstjerna. Västmanland. E. S. Röda Gullstjerna lockade jag, röda Gullstjärna svarade mig långt nol i berga. 1. Der galer göken, Går kom ia ut ägge, der växer löken, da gikk ia mä kana vall, der sjunger svala, gikk ia bak musafall. der är godt att vara Ta3r tappa ia kalwa butt. om sommaren den klara. Säint om aftan kom ia häini; Värmland. Borgström. so koka ia mitt graitfat, so brxnd ia mina tugga. So lopp ia ot svalustrand: twr kom tränuna trutandist mä sitt skäpe slutandist. Jä, sähte mä på en huskelåg, To tom me ite sitt skäpe jä buska mi rov so jarne. Då tahpa jä bohrt mi bjeljeku, fed me ot Varmeland. Tar siugga svalu, som hetta röde Guljftjärne. »Röde Guljjtjärne!» ropade jäg. her kukka gäukin, Röde Guljjtjärne svarade mäg: ta3r va lustigat te vora. »Kli, klagg» sa bjelja Estland. H. V. s. 129.