Sida:Svenska blasverkens historia.djvu/17

Den här sidan har korrekturlästs
— 13 —

dubbel-vef. Men, till en starkare luftpressning, måste minst 3:ne Bäljor, med hvar sin vef-släng, hållas i rörelse tillika, och vef-slängarne då så ställas, att de må dela Cirkelns omlopp i tre lika delar.

§. 13.

Alldeles sådan är Vidholmska Bäljen, som ock Fig. III utvisar. Han syns på sidan med tre vef-slängar A, B, D, sammanhängande eller utgående från en och samma axel, eller Centrum, C; Bälj-blocket E, rörligt omkring bulten x, och kåpan D, orörlig; i plan syns han såsom a, b, c, d, och det i tre delar eller kåpor a g, g h, h c, som under sig innefatta hvar sitt block, rörligt uppöfver och förmedelst tre vefstakaf ifrån A, B, och D; dessa tre Block pressa nu in luft i en gemensam väderlåda F, igenom hvar sin särskilta klaff eller ventil, e, e; och från lådan eller Reservoiren F ledes vädret vidare och fördelas till flera eldar.

§. 14.

Denna vackra inrättning befanns ifrån sin början fullkomligt god; fast machinens och blockens storlek voro nog små tilltagna, för att betjena 2:ne Stångjerns-härdar tillika. Den första Blåsmachin af samma slag, lämpad till masugn, uppsattes vid Åker, och är nu, med fullt gagn, nyttjad under flera blåsningar för den ena af masugns-piporna; ehuru den äfven är nog liten