Sida:Svenska blasverkens historia.djvu/26

Den här sidan har korrekturlästs
— 22 —

sådan anstalt, för två eller tre år sedan, biträdd af en Bäljmakare, Vidholm, från Vedevåg, hvarvid jag äfven rådfrågades. Uppställningen är enkel, och, i det mesta, på gamla viset, med kammar, trador och vågar, samt en väderlåda F, tillsatt framföre, hvari alla tättorna äro intagna, (såsom vid Fig. I utvisas), och hvarifrån väder sedan tilldelas tvenne Stångjerns-härdar genom trärör. Ägaren finner sig fullt nöjd härmed, och har, i tvenne sina Stångjerns-verk, användt gamla spetsbäljor på lika vis. Verken drifvas båda för underfall, och, åtföljde af de här förut uppräknade olägenheter, slöses på dem drift-vatten som, der vatten sällan tryter, icke kan anses för skadligt; inen sådant anmärkes här för andra tillfälligheters skull, då vatten-lägenheten är knapp och drift-vattnet dyrbart.

§. 23.

Herr Lagman Falkenstedt, på Kolsvad, antog snart samma uppgift, med den för hans läge nödiga förändring, och tillägg, att bäljkammarne fingo sin egen hjulstock, försedd med kugghjul som kringdrifves af en trälla från vattenhjulstocken; medelst denna tillställning vunnos de fördelar som åstundades och som §. 20 omtalar, då visserligen tre fjerdedelar af det här tidtals knappa drift-vattnet bespardes. Jag har ännu icke sett denna inrättning; men Herrar ägare äro ganska nöjde härmed, och flere Bruksägare hafva antagit densamma.