delarne tvifla vi icke, blott sättet, att i stort, och i korthet verkställa hvad vi känna, är ännu ouppgjordt. Vi befinna oss i under-Skolan, så länge detta icke skett; skola vi sjelfva våga hjelpa oss derur, eller skola vi ännu vänta hjelp och rättelse från grannar?
Hvad nu blifvit sagdt, med alla dessa frågor sammantagna, kunna vi innefatta i denna enkla kardinal-fråga:
Huru må de framsteg, som menniskor ännu gjort i Naturläran, kunna leda oss här i Sverige, till vinnande af en naturlig Jern- och Stål-beredning? Naturens väg får ofta, med omsvep och kostnad, sökas; men funnen, är han alltid den rätaste, den lättaste att följa, och att framvandra; och således äfven den minst kostsamma. För trenne år sedan uppgaf den respektive Bruks-Societeten en Prisfråga, till sitt hufvud innehåll, den samma som jag här uppgjort; men, till ordalaget, så förblandad med bisaker, att lärdoms-idkare förmodligen ej igenkänt henne, efter intet svar inkommit. Jag har med detta korta Tillägg haft för afsigt, att ställa samma för oss vigtiga fråga i den dager, som tidehvarfvets kunskaper nu erbjuda densamma, och som kan gifva sakkännare några bindande anledningar, att lemna åt ämnet sin fulla uppmärksamhet.
nogare försvinner all stål-liknelse under hans händer och ögon; jernet blir fullberedt.
