Sida:Svenska blasverkens historia.djvu/47

Den här sidan har korrekturlästs
— 43 —

Gjutståls-tillverkning, valsade Jern- och Stål-bleck; gjutne valsar,[1] som förmå, att oskadade utdraga 40 à 50

  1. Den enda utväg vi ännu äga att, med någon fördel och säkerhet, tillverka jemna och goda jernband, af de finare sorter, är med smidda valsar, stålbrände på ytan, i vanlig stålugn; Detta slags valsar, då de, efter vederbörlig svarfning, härdade, skola glödgas ut, för att omsvarfvas och åter härdas vid hvar åkomma eller intryck, som de, under valsning få på banan, så blir deras vidmakthållande ojemförligt kostbart; man nödgas nyttja sämre valsar af tackjern och tillverka sämre band. Den förbättring (jag vågar säga, reform), som jag fick tillfälle att tillvägabringa hos Herr Brukspatron Abraham Grill vid Garphyttan, omkring år 1787, har gifvit bandtillverkningen ett förbättradt skick, och gör, att äfven stålvalsar kunna med fördel nyttjas. Der inrättades nemligen ett förbättradt svarfverk för stålvalsar; en ny invention af slipverk, som drifves af vatten och som slipar valsen rund och rät, utan att han behöfver utglödgas; samt ett dragtyg, att drifvas med handkraft, eller ock med vatten, som under valsningen sträcker eller drar det ännu varma jernbandet fullkomligen rakt, medan det af ojemt gry i ämnet, eller af minsta ojemnhet på valsarna, eller ock af minsta felaktig riktning, gemenligen framkommer mer eller mindre krökt och skeft, hvilket aldrig står att kallt rätta, som vederbör. — Valsarnes nya skötsel, som nyss omnämdes, medförde den skillnad emot förr, att ett lika stort förlag af valsar, gemenligen af 4 par, som förut knappast uthärdade jemt nyttjande i verket en sommar öfver,