förekomma på t. ex. de fyra rundpelarne i Hjernede,[1] hvilka i denna rundkyrkas nedre rum uppbära midtpartiet. Dessa 4 pelare äro som bekant till större delen uppförda af qvadrar af naturlig sten, först de sista skiften under kapitälen, som dock äro af kalksten, och hvad som är ofvanför dessa, är af tegel. Teglet anses derföre i Bjernede ha uppträdt midt under det kyrkan stod under uppförande.
Denna frappanta likhet i formen mellan två så aflägsna monument kan endast förklaras som utslag af en och samma smakriktning inom tiden, och kulturbäraren har i detta fall helt säkert varit cistercienserorden. Bjernede ligger ju alldeles i närheten af Sorö, det nya materialets hufvudort på Själland, och i grannskapet till Strengnäs låg Vårfruberga, ett af Mälardalens betydligaste kloster, hvarest man ännu har tyvärr föga upplysande ruiner qvar, men där man dock i anläggningen af klosterkyrkan kan skönja stor likhet med kyrkan vid Sorö.
I den äldsta delen af Strengnäs prydes takgesimsen af en fris med enkla rundbågar (Lilljekvist anf. arb. fig. 9). Detta ornament är eljest mycket sällsynt i den uppsvenska arkitekturen, oftare förekommer den i den sydskandinaviska tegelarkitekturen och är i synnerhet vanligt i detta områdes kyrkor af huggen sten.
En smula, om ej så mycket yngre än den del af Strengnäs domkyrka vi hittills behandlat, är partiet vester därom till tornet. Pelarnes form är rektangulär, i hörnen är emellertid en rundstaf inlagd, något, som ej är främmande för andra senromanska monument, t. ex. Ratzeburg domkyrka (söder om Lybeck) och Lygum klosterkyrka i Sönder-Jylland. Taklisten i denna del utgöres af en fris af hvarandra skärande rundbågar (Lilljekvist anf. arb. fig. 10) — enligt Dohme[2] det för den nedertyska senromanska tegelarkitekturen mest karakteristiska ornamentet, som naturligen också förekommer flerstädes i Danmark och i Mälardalen t. ex. på Sorunda, Södmld, och Giresta, Upld.
Under nästa skede af Strengnäs byggnadshistoria öfvertäcktes midtskeppet af hvalf. Dessa ha ribbor, men att upptaga trycket medelst sträfpelare har man icke försökt. För att dock i någon mån fördela detsamma, d. v. s. för att söka rikta kraftresultanten
- ↑ I. B. Löffler: Sorö Akademis landsbykirker. Kbnvn 1896. Bjernede sid. 1. Obs. sid. 5.
- ↑ Deutsche Kunst-Geschichte: Die Baukunst.
