III. Hufvudförändringarne med kyrkan: midtskepp och sakristia uppföras af tegel.
Förmodligen helt kort efter gafvelns fullbordande skred man till att fullständigt förnya kyrkans öfverdelar och tak. Som vi erinra oss, var kyrkan redan förut treskeppig, med fönster i högkyrkans väggar, och materialet trä. Nu hade man dock det synnerligen lätthandterliga och långt varaktigare teglet att tillgå för att verkställa ombyggnaden med. Hvad som då byggdes, ha vi ännu för våra ögon bevaradt, utan att några väsentliga reparationer eller ombyggnader beröfvat murarna deras gamla utseende. Invändigt ha de emellertid upprepade gånger blifvit öfverputsade och hvitmenade, så att vi, som ej fingo trasa sönder putsen på väggarne, endast kunnat studera detaljerna i byggnaden, sådana de nu — öfverputsade — taga sig ut. Dock torde härigenom ingenting för kyrkans byggnadshistoria väsentligt undandragit sig vår uppmärksamhet.
⁎
Det nya midtskeppet fick en bredd af 4,75 meter, dess omfattningsmurar omkring 1 m. och sidoskeppen något mer än 3 m.; dessa senare äro för öfrigt ej lika breda, utan det norra något mer än 1 dm. bredare än det södra. Höjden i midtskeppet från det ursprungliga golfvet, som legat något högre än det nuvarande, till slutstenen i hvalfven omkring 11,60 m.; samma mått i sidoskeppen omkring 6 m. Midtskeppets väggar hvila på 4 pelare i hvarje rad och sålunda uppstodo 5 arkadbågar på hvar sida. Afståndet från pelare till pelare i samma räcka är omkring 4 m., deremot från de yttersta pelarne till gråstensväggen omkring 1 m. mera. Dessutom förefinnas smärre oregelbundenheter i pelarnes lägen, som sakna betydelse och som vi här därför ej behöfva uppehålla oss vid.
Alla de 8 pelarne äro hvarandra till form och utseende lika. Kärnan är nästan kvadratisk; på hvar och en af de fyra sidorna finnes en knekt bestående af en half grof rundstaf omgifven af två grofva kvartstafvar för att mottaga hvalfribborna och arkadbågarne (fig. 12). På de mot midtskeppet vettande sidorna går emellertid
