torsdag, kommit att erhålla en del hedniska sedvänjor fästade vid sig.
Härtill behöfva vi blott lägga, hvad författaren, A. U. Bååth, själf i sin uppsats anför, nämligen, att »i många trakter af Schwaben råder ännu den tron, att den uppgående solen gör på himmelfärdsdagens morgon »tre glädjesprång», och att staden Reutlingens inbyggare fordom vid midnattstid drogo upp till Achalm för att derifrån åse detta skådespel och med musik hälsa den fröjdefulla solen».
Ja, enligt folkföreställningen var det på de gamla fornnordiska och väl äfven forngermanska högtidsdagarne, att solen »dansade», hvilket väl närmast får liktydas med, att hon »snurrade rundt», då ju allt rundgående spelar en stor roll i folkföreställningen. Men liksom den nya läran fick erfara söndagens jämställande med »tredje torsdagen i tor», så fick den också se »soldansandet» öfverflyttadt icke allenast på himmelfärdsdagen utan till och med på påskdagen, som dock firas en söndag.
På grund af det anförda torde vi alltså med skäl kunna antaga, att den stora roll, som ovädret spelar i de bruk och föreställningar, som äro fästade vid himmelsfärdsdagen, icke behöfver härleda sig från, att denna dag »i förkristen tid varit särskildt helgad åt guden Tor», utan sannolikt härleder sig därifrån, att en del gamla hedniska bruk och sedvänjor efterhand öfverflyttats från den hedniska till den kristna lärans högtidsdagar.
»För wärk å Tanwärk Ta en Kvastastob sätt nie svafvälstäker ij den ska tas Tre Gånjer rätt ock trä Gånjer galit omkrin den siöka när svåvälstäkerna bräna 2 torsa å Ena sönda äller tvärt om».
Ordrätta öfversättningen är denna; (som botemedel) för värk och tandvärk: tag en stubbig kvast, sätt nio svafvelstickor uti den, den skall tagas tre gånger rätt och tre gånger afvigt omkring den sjuka, när svafvelstickorna brinna, (och detta skall företagas) två torsdagar och en söndag eller tvärt om.
Den »kloke» hade emellertid jämte »receptet» lämnat en något mera
fullständig muntlig ordination, hvilken tidningen meddelar, och som är af följande lydelse:Nio tändstickor sättas i en stubbig kvast och tändas på en gång af den sjuka, hvarpå en person af motsatt kön bär denna fackla tre gånger rätt och tre gånger afvigt omkring den sjukas säng två torsdagar och en söndag eller tvärtom (kurs. af oss).
