tillvaron af en kvarn förutsätter ett fall, om ock ringa, hvarför »under» väl kan hafva varit på sin plats.
I Mo by i samma Junsele socken finnes nu en å, Kvarnån kallad, och då synes det oss högst sannolikt, att hon haft sin bostad vid denna och nedanför den kvarn, som gifvit ån namn. Socknens första inbyggare sägas hafva varit finnar vid namn:
Kittel i Vallen,
Labb i Ruske
och Gunne[1] i Mo.
Den sistnämnde skall hafva varit Gunnils man, men troligen är det blotta namnlikheten, som framkallat denna uppgift. Såsom en egendomlighet må antecknas, att sägnen, som haft så mycket att förtälja om Gunnil, knappast talar om hennes man.
Den första bostaden må nu hafva legat hvar som helst, säkert är, att Gunnil, enligt sägnens framställning, flyttade därifrån till byn Märrgård i samma socken och det af en lika obetydlig som ovanlig anledning. När hon en gång kom hem från en af sina vanliga resor till kusten, fann hon, att hennes huggkubbe vid en öfversvämning hade flutit in i hennes bakugn. Detta var hela orsaken till att hon öfvergaf den bostaden och sökte sig en annan.
Gunnils hemvist förlägges emellertid äfven till en annan del af Ångermanland, nämligen den mellan Jämtland och Lappmarkerna inkilade Tåsjö socken eller dess grannsocken i söder, Bodum. Längre fram få vi se, att en skrifven källa förlägger hennes bostad till Sollefteå.
Gunnils styrka.
Vår hjältinna var mycket stark och ovanligt duktig att arbeta. På en af sina resor söderut kom hon till en klockgjutare, som nyss förut hade fått en kyrkklocka färdig. »Hvad skall du hafva för bjällran?» frågade hon. Gjutaren hade begärt 4 öre. Gunnil betalade priset, hvarpå hon helt lättvindigt tog »bjällran» i handen och gick sin väg. Hon satte klockan på sin ren, men när kyrka byggdes i Junsele, blef renens pingla upphöjd till kyrkklocka. — En variant låter henne se klockan på Hammarsmarknaden i Ytter
- ↑ Allmogen har fattat sockennamnet så, att det skulle innehålla detta namn + sel. Rätta härledningen är prep. i + Öden (nu byn Eden) + sel.
