Gunnil tog en vacker dag sin grannhustru med sig för att fånga älg på Kipparåsen, hvarest hon hade en älggrop eller älggård, som det gällde att vittja. Men älgen skulle fångas lefvande. Därför gjorde de sig en »tralj» (länk eller halsbindsle för kor) samt rep af vidjor och gingo så till gropen. I denna hade mycket riktigt en älg gått ned. Det lyckades verkligen att få traljen på djurets hals, hvarefter de med mycket besvär fingo älgen upp ur gropen. Men väl kommen upp på marken, satte han af med full fart. Till grannhustrun, som hon i särskild beräkning hade satt att hålla i repet, ropade nu Gunnil: Håll om re’n! Hon lydde, och det bar af i fyrsprång för båda två. Gunnil begaf sig ock i väg efter samt fann af sin granne en bit här och där, men älgen fann hon icke. Hon hade i alla fall nått sitt mål och bragt den hatade grannkvinnan om lifvet.
Gunnils förhållande till kyrkan.
Att Gunnil varit kristen och mån om kyrkan, framgår af flere sägner. Hon hade kyrkrätt i Sånga, säger man, och till denna (eller den i Junsele) skänker hon »bjällra». Hon reser ock långa vägar för att få vara med om julottan. Enligt framställningen i det öfre landet reser hon från Tåsjö eller Junsele vid Lappmarkens gräns eller från Åsele inom Lappmarken till julottan i Sånga eller Sollefteå, under det att man i det nedre landet säger, att hon i samma afsikt för därifrån till Åsele. Men därom äro alla sägner ense, att det gick undan för henne, närhelst hon var stadd på resor, ibland åkande efter en ren, ibland ridande på en sådan. Berättelsen om hennes färder till julottan varieras på flere sätt.
1. Gumel åkte från Tåsjö till julottan i Sollefteå efter en älg. När hon kom till Ramsele, ringde det första gången i Sollefteå; då hon kom till Helgum, hörde hon den andra ringningen, och när hon kom fram, ringde det just samman. Häraf ser man, med hvilken hastighet hon färdades.
2. Mellan samma ställen och äfven då på färd till julottan åkte hon i kapp med en lapp, hon efter en älg och han på skidor, hon efter Faxälfven och han efter Ångermanälfven. När han kom till Sehlsjön i Resele, miste han den skida, »som går af sig själf», hvarigenom han kom fram senare än hon och tappade.
